Andra filmen från Höganäs är framkallad och negativen digitaliserade. Idag börjar jag kopiera i mörkrummet, de jag vill ha på papper. Visar några av bilderna från söndagen här, som digitaliserade negativ. Tror även dessa ska fungera fint att göra till silvergelatinkopior på papper. När man flanerar som jag/vi brukar göra dyker det upp saker utefter vägen. Och det är det jag ser som jag försöker rama in till en bild. Ibland blir det längre stopp för att få till en komposition.
Normalt fotograferar jag med mellanformat och ser då en stor sökarbild på en mattskiva som är 6x6cm och jag har oftast minst enbensstativ med. Då blir det lättare att komponera än med småbild där mattskivan är 24x36mm, trots ljusschaktet som finns att välja för Zeiss Ikons Icarex 35. Jag kan alltså se bilden rakt uppifrån och ner och det finns även en lupp att fälla in. Fast det är lite problematiskt att fotografera höjdbilder då man måste hålla kameran på sidan och titta rakt in med det som ska fotograferas till höger om mig. Då är det fint att ha ett prisma att tillgå, vilket jag naturligtvis glömde hemma när jag packade ner kameran den här weekenden.
Optiken, den fina Carl Zeiss Tessar 2,8/50mm som egentligen är Voigtländers beräkning för Color-Skopar, var den enda brännvidden jag använde även på söndagen. Hade annars både Skoparex 3,4/35mm och Dynarex 3,4/90mm med i väskan, även dom Voigtländer-formulas, trots att det står Carl Zeiss på dom. Men som vanligt är det sällan jag byter brännvidd under en fotorunda. Det som sitter på kamerahuset från början brukar få sitta på hela tiden.
Den brännvidd jag trivs bäst med är nog normalen 50mm eller något smalare kring 55-70 (i mellanformat 80 - 100mm). Tittar man på de fotografer man ser upp till mest och inspireras av, så ser man ofta att dom använder väldigt få brännvidder. 35 eller 50mm i småbild, dvs. normal eller något mera vidvinkligare. Så egentligen är det inte mycket man behöver när allt kommer omkring. I småbild klarar man sig bra med en 50mm och det finns en uppsjö av tillverkare som tagit fram bra såna.
Vad som kommer fram i pappersväg av de här negativen när jag tar mig an dom senare idag, får vi se. Men det ser bra ut kan man nog säga. Man vill ju inte göra alla som tagits ut från en sån här första sållning, utan det blir ett mindre antal som man tycker kan hålla för att visas upp i t.ex. utställningssammanhang. I korthet kan man säga att processen går i tre steg.
1. Digitalisering av alla negativ.
2. Första granskning där ett antal tas ut och man lägger tid på att redigera lite grand
3. Andra sållning där de som man tycker har potential för att visas, blir till papperskopior i mörkrummet.
Bilderna här är från steg 2 i min personliga process, Många gör dock fortfarande kontaktkopior men det lägger jag inte tid på. Att sen sitta med lupp och granska kontaktkartorna är inte alltid tillförlitligt. På en stor dataskärm ser men betydligt bättre tycker jag.
_____
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar