Som för det mesta försöker jag göra bilder som jag vill ska klara sig även med vanlig rak fotografi och okonstlad teknik, Straight Photography som man kallar det, i svartvitt eller färg. Det är en större utmaning och det som jag tycker fotografi egentligen går ut på. Att hitta ett utsnitt som kan bli intressant även med helt vanlig rak fotografi utan att försöka skruva till det på något sätt. Och att inte försöka bearbeta allt för mycket i efterhand, varken i mörkrummet eller datorn. Det har jag försökt hålla mig till i mitt projekt STADEN som visades på Stadsbiblioteket i Växjö hösten 2024. Det var bilder som jag fotogaferade under det att cellgiftsbehandlingen pågick hösten/vintern 2023-24 samt något halvår efteråt. Och då främst i samband med behandlingarna jag fick varje vecka under besöken på onkologen, då man även fyllde på eller tog bort flaskan med cellgifter som var kopplad till en kanyl i armen. Då tog jag tillfället i akt att gå en runda på stan med kameran.
Nu har det projektet utvecklats till en andra del, STADEN 2.0. Och det av en slump kanske man kan säga. När Margrets vattengymnastik i Hovmantorp lades ner efter hösten 2025, så började hon på Korpens dito i Växjö simhall istället. Och under tiden hon håller på med det så går jag mina rundor i Staden och fotograferar. Jag har inga speciella planer med detta, som Smoliansky sa.: "Jag bara gör". Sen får man se vad det blir i slutändan? Passionen att skapa bilder är det som driver på och lusten för det är större än någonsin. Att få ha hälsan och kunna syssla med bildskapande när man fyllt 70 och gått igenom en canceroperation med följande efterbehandling, är något man ska vara tacksam för. Det kunde ju blivit något helt annat, och risken för det är ju heller inte borta. Man ska inte ta någonting för givet. Men så länge passionen finns och man kan ta sig fram i livet utan större problem, är det bara att köra på.
Så jag jobbar vidare med STADEN 2.0, både i svartvitt och färg. Det känns bra att ha något att arbeta med, oavsett vad det blir av det i slutändan. Själv tycker jag att jag utvecklats bildmässigt av detta sökande i staden. 2023-24 såg jag kanske inte så mycket detaljer, men nu har jag även börjat leta efter sånt. Man måste gå in i sig egen värld, avskärma sig och ha tunnelseende. Folk på gatan tycker säkert man beter sig märkligt och frågar sig kanske varför man står och riktar kameran rakt in i en betongvägg eller ner i gatan. Men det är sånt man får lägga åt sidan, och bara låta sig störas av om någon frågar. Visar man upp lite bilder på mobilen så brukar det ändå klarna för dom, även om dom har svårt att se det man själv ser. Även att se någon mening i det. Bildkonst tar tid att lära sig uppskatta och se "det finstilta" i. Ungefär som att en nybröjare inom schack direkt skulle kunna se finesserna och lära sig allt finlir som finns där på en kvart. Och det är nog likadant med det mesta. En novis behöver lära sig, träna och få erfarenheter. Även när det "bara" gäller att se och ta till sig fotografi och annan bildkonst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar