Bloggposterna kommer inte så tätt men att göra något som mer eller mindre framtvingas av en slags tävlan om att producera så mycket som möjligt på kortast tid, brukar inte vara intressant. För mig är det bilderna som är det viktiga och det som jag vill visa i första hand. Det är ju kommunikation med fotografi/bild jag personligen är intresserad av. Inte reportage med bilder som illustrationer. Det är en annan sak som visst kan vara lika intressant, om man har det intresset. Men det har inte jag. Jag försöker åtminstone göra bilder som ska vara intressanta i sig själva, oavsett vad det är jag fotograferar. Motivet jag hittar bilderna i spelar mindre roll. Eller som CHR skrev på en av sina lappar: Låt inte motivet skymma bilden!
Och det har ju hänt lite i bildproduktionen under hösten i alla fall. Jag vill bara visa ett litet axplock av det och sen får bilderna tala. Vill jag säga något med bilderna? Nej, man får läsa av dom på sitt egna sätt. Men jag hoppas ändå att de är något som kan smälta in hos den som ser dom och att det sedan kan utvecklas känslor, tankar, mönster, frågor, geometrisk harmoni/disharmoni eller andra underfundigheter ur det. Personliga, inte styrda av mig genom texter eller titlar utan genom det som finns i bilden. Jag som fotograf/bildmakare blir mera den som sätter igång det hela, och sen kan det utvecklas år olika håll. Och ställa frågor. Istället för att ge färdiga svar får man ställa frågorna. Ibland är det mera uppenbart hur man tänkt eller komponerat när man fotograferat. Ibland är det estetik och komposition som får tala, ibland något annat eller bådadera. Men det väsentliga är att bilden inte blir någon slags illustration, ett fotografi rakt upp och ned utan tanke eller frågeställning, utan att där finns något annat. Så funderar jag personligen.
Anders Petersen menade i P1:s Söndagsintervju för några veckor sen att i Sverige förstår man sig inte på fotografi. Det finns väldigt lite uppskattning och förståelse för fotografi och fotografins historia här i landet. I Paris t.ex, säger Petersen, blir man uppskattad som fotograf och det man försöker göra som fotograf. Det blir man inte här. Det har varit så många intressanta utställningar i t.ex Stockholmstrakten, och det skrivs knappt ett ljud om det, eller skrivs. Det är verkligen trist. Intresset finns inte och kunskapen finns inte. Det var faktiskt mycket bättre i slutet av 60-talet och 1970-talet. Det är en annan tid. Och det finns inte tillräckligt intresse för att lära sig någonting om fotohistoria. Vi har till exempel i Sverige inte ett museum eller någon större institution som tar hand om svensk fotografi och den rikedom som finns i svensk fotografi. Vi har absolut ingenting. Vi kan jämföra med exempelvis staden Paris som har fyra stycken museer som är statligt understödda.
En hård dom kan man tycka, men jag upplever samma sak. Man förstår sig inte på fotografi och gallerier och andra är inte heller intresserade av att göra det. Man verkar hellre vilja att fotografin ska anpassa sig till övrig konst, som ju i grunden är totalt skild i sin karaktär från fotografi. Rak sk "straight photography" har svårt att få gehör, även om den har hög både teknisk och bildmässig kvalitét. Man vill att det ska sticka ut, efterarbetas, bearbetas och "manipuleras" för att det ska gå hem. Det kan vara speciella kameror som ger olika effekter, diverse operationer och bearbetningar i dator eller mörkrum, gamla metoder från 1800-talet eller annat. Men det ska inte se ut som vanlig rak fotografi, då blir det genast svårare. Även för fotografen skulle jag vilja säga. För den svåraste konsten är att få till något vettigt och intressant ur vanlig rak fotografi i färg eller svartvitt, utan att "joxa till det", men ändå göra det till något som kan få en betydelse som bild, inte bara som illustration eller rent tekniskt spektakulärt/ovanligt. Och publiken verkar följa efter "etablissemanget" och uppskattar inte den typen av fotografi lika mycket. Det är vad jag känner i alla fall.
En fortsatt fin helg önskas de som läser, och tittar på bilderna här! Om jag lyckas göra så mycket bloggposter som kan vara intressanta, det vet jag inte? Jag upplever det som att de som skriver mycket text drar mest intresse till sig. Och det finns det ju lite av här, även om bilderna inte hör ihop med texten mer än att det är exempel på bilder som jag vill ska kunna klara sig själva utan ledande titlar eller text. Det jag tar upp här. Och att det är "straight photography". Utan åthävor i teknik. Det verkar även finnas stort intresse för bloggar om kameror och deras tekniska förträffligheter av olika slag. Och om det står Leica i rubriken brukar intresset bli extra stort ;-).
Nils
